lördag 6 december 2014

Flickan av snö - Snegorotjka

Det var en gång och det var ingen gång
en gumma och gubbe som bodde i Ryssland. Det äldre paret som var barnlösa tog en vinter beslutet att göra en flicka av snö. Av klarblå pärlor gav de henne ögon, en bit blekrött garn blev hennes mun, och när snöflickan var färdig fick hon liv.

Efter snörik vinter följde vår. Snöflickan Snegorotjka led, satt vid sitt  fönster i stugan, tårarna trillade nedför hennes våta kinder. Efter den ljumma våren följde sommarens värme. Dystert drog sig den olyckliga flickan in i husets mörkaste vrå.

En sommardag stod några flickor från bygden på stugans farstubro och bad att Snegorotjka skulle följa dem med ut i skogen för att plocka bär. Flickan tänkte att skogen kunde skänka svalkande skugga, lät sig övertalas och följde med. Hon höll sig noga till skogens dunkla svalka, passade sig för att inte komma i närheten av dess solvarma gläntor.

När det började skymma och det blev kväll gjorde flickorna upp eld, och som seden sen var började de hoppa över den. Snegorotjka rycktes med av de andras sprittande glädje och tänkte sig inte för, så när det blev hennes tur att hoppa gjorde hon det. Då flickan var rakt över de sprakande lågorna fräste det till, en djup suck hördes, av den vita dimman som därpå steg bildades ett litet moln, sakta svävade det upp emot himlen och försvann.

Snegorotjka hade smält och flickan av snö fanns ej mer.

~

söndag 30 november 2014

Novemberkväll


Det är novemberafton. Brasan sprakar.
Det gamla uret knäpper. Regnet strömmar,
och hafvet dånar, skogens fura brakar.

Där ute skenar storm med lösa tömmar.
En gammal man sin stol mot elden makar;
hans trogna maka sitter tyst och sömmar.

De kära barn, som lekte förr där inne,
ha gått att vårda andra härdars lågor
och lämnat hemmet blott ett älskadt minne.

Natt faller öfver mörka västervågor,
höst faller öfver gamle forskarns sinne,
och dunkla synas mänskolifvets frågor.

[...]

Det klarnar. Himlen sina stjärnor tänder,
midnattens skuggor skygt på ljusen skefva,
och stormen tystnar, lugnet återvänder.

Trött att i vilsna tankars mörker trefva,
den gamle fattar trogna makans händer
och säger ungdomskraftig:  jag skall lefva!

Zachris Topelius.


(Källa för ord och bild: Boken "Runa"; Minnesblad från Nordiska Museet, år 1888)


tisdag 28 oktober 2014

Julgransprydnader för en ringa penning - råd och anvisningar från 1800-talet

"En julafton i ett nordiskt hem låter väl knappast tänka sig utan julgranen, högtidens vackraste prydnad, hvilken barnen drömma om många veckor förut och som, när den ändtligen tändes, sprider ljus och glädje i palats och koja. Det torde därför också blifva en välkommen julklapp för många, då vi i denna och några föregående samt efterföljande artiklar lämna en del råd och anvisningar - i ord och bild - huru man för en ringa penning skall kunna smakfullt kläda sin julgran.

Julgranens förnämsta prydnad är ljusen, hvilka mest af allt bidraga till högtidsstämningen, och på hvilka man därför icke bör spara. Korgar, nät och kassar, kedjor i olika fasoner, stjärnor, kottar, tofsar m.fl. dylika prydnader i guld och olika färger bidraga till att öka glansen. Efter de anvisningar, som i dessa uppsatser gifvas, kan hvar och en med egna händer förfärdiga en mångfald dylika julgransprydnader.
Materialet till dem är icke dyrt; det utgöres förnämligast af tunn papp, kulört papper, staniol i olika färger, glittertråd af guld och silfver samt fin ståltråd, hvilket allt mot en obetydlig utgift kan erhållas i en pappershandel, vanligen äfven hos landthandlare. Föremålens förgyllning tillgår så, att man bestryker dem med gummilösning och låter denna nästan torka samt därefter lägger på guldstoffet och trycker fast det med handen. Papparbetena skäras med en skarp knif efter en pålagd lineal och hopklistras bäst med stärkelse. God effekt på julgranen gör, förutom nyssnämnda prydnader, äfven vadd, beströdd med diamantstoff samt utbredd på grenar och kvistar såsom snö eller hoprullad till snöbollar, men som den är mycket eldfängd, bör den icke placeras för nära ljuslågorna. Långa nät af glittertråd, dragna från gren till gren, äro också synnerligen prydliga. Småttingarna vilja nog ej heller sakna namnam och äpplen bland julgranens prydnader. 
Beträffande papprets vikning gifva nedanstående figurer en förklaring af de uttryck, som i öfriga artiklar rörande julgranen komma att användas. Då pappret vikes en gång, uppstår fig. I, då det vikes två gånger fig. II och då det vikes tre gånger fig. III."


~

Flätstjärnor

"Flätstjärnor äro en synnerligen vacker form af julgransstjärnor, om också litet besvärliga att tillverka.
Enligt nedanstående beskrifning torde dock en hvar, med hjälp af teckningen kunna förfärdiga en dylik.

Fyra lika långa och lika breda kulörta pappersremsor vikas ihop, så att den färgade sidan ligger utåt, samt flätas i hvarandra, såsom afbildningen visar. Man viker de öfverliggande ändarne åt höger, efter afbildningen b, och erhåller fig. c, som visar oss på hela flätverket endast den undre, hvita sidan; man viker därpå och träder igenom samma remsor, såsom synes på d, och man har nu fått fig. e. På de ännu öfverblifna ändarna böjer man en tillbaka och träder den vänstra därifrån, på sätt som synes af f, tillbaka under densamma (detta är fig. g), förfar på samma sätt med de öfriga och klipper slutligen det öfverhängande papperet jämnt med spetsarna. Nu är den ena sidan af stjärnan färdig (fig. h); dock bör man vara aktsam att ej klämma uddarna på motsatt sida."


~

Hållare till julgransljusen

"Hållare till julgransljusen kan man göra sig själf på ett mycket enkelt sätt.
Man tager en liten rund träbit och fäster däromkring en krans af tunt bleck samt sticker en spik, som man hvässat i båda ändar, midt i densamma. Spikens ena ända skall tjäna som ljushållare och den andra som fäste i granen. Under träbiten fäster man en ståltråd, som är böjd i spetsig vinkel och vid sina båda ändar prydd med pappersstjärnor (fig. a).
En ännu enklare ljushållare kan man få af en bit någorlunda tjock ståltråd om vid pass 35 cm, som lindas i spiral omkring en käpp och sedan afslutas med en böjning enligt c. Granriskvisten trädes in i pilens riktning.
Vill man hafva ljusmanschetter till de nu beskrifna hållarne, klipper man (fig. e) ur tre gånger hopvikt papper af guld eller silfver. För att få fram bladådrorna lägger man in fig. e, innan den är utbredd, i en fuktig lapp, håller fast spetsen med ena handen och vrider omkring pappret och duken med den andra (Jfr art. Julgransprydnader.)"


~

Kasse

"Ett kulört papper i samma storlek, som teckningen visar, indelas enligt a. b. c., hvarefter och vikas två gånger på längden och man gör liknande klipp som fig. å planschen till artikeln kedjor (se detta ord) visar, men endast från ändarna och en liten bit framåt. Sedan öppnas remsan, och man viker och klipper på samma sätt, som vid förfärdigande af den enklaste formen av julgransnät (se detta ord, fig. å planschen). Lägger man nu några nötter eller dylikt i nätet, har man en liten enkel prydnad, hvilken dock väl försvarar sin plats på julgranen."


~

Kedjor

"Kedjor äro den enklaste julgransprydnaden, som nog hvarje liten barnahand kan tillverka, men som, om den anbringas med smak, alltid åstadkommer en vacker verkan.
De enklaste kedjor visar afbildningen a; till dessa behöfvas blott lika stora och lika breda pappersremsor i olika färger, hvilka skjutas i hvarandra och sedan gummas ihop.
Den s.k. katt-trappan (b) utgöres af två lika breda pappersremsor, som i ena änden klistras ihop vinkelrätt och sedan vikas ömsevis öfver hvarandra i rät vinkel.
Till den tredje sorten tager man en dubbel pappersremsa och klipper den enligt fig. c, hvarefter den utbredes och drages ut helt lätt på längden.


~

Nät

"Näten utgöra en mycket vanlig prydnad på julgranen, hvarför vi här vilja beskrifva några af de mest använda sorterna. Det enklaste nätet är a, af 4 gånger vikt papper, som klippes på sätt, teckningen utvisar. Vackrare taga sig sorterna b, c, d och ut, liksom af 4 gånger sammanvikt papper, men klippta på sned i olika riktningar, hvarom mönstren gifva tillräcklig upplysning. De mörka ställena i teckningen klippas alldeles bort. Om man i den öfversta raden af öglor drager igenom brokiga band, så erhåller man en mycket klädsam julgransprydnad. (Jfr art. julgransprydnader.) Benämningen nät användes äfven ofta om kedjor (se detta ord)."


~

Kedjor af kartongpapper

"Kedjor af kartongpapper äro en vacker och mera ovanlig julgransprydnad, som kan gifvas de mest växlande former, på hvilka planschen å nästa sida lämnar några prof. Till denna grupp af kedjor är de rådligast att taga medelstarkt kartongpapper, gamla brefkort och dylikt, såsom mellanlägg. Man kan då antingen genast kläda detta med färgadt papper på båda sidor och sedan skära ut stjärnorna, eller också klippa stjärnorna först av papper, tre gånger vikt, och klistra dessa på pappen, hvilket är ännu lättare.

De särskilda delarne af kedjan b göras på liknande sätt af kartongpapper; solen klädes med guld, månen och stjärnorna med silfverpapper på båda sidor. Ansiktets delar målas sedan med sepia eller någon annan svart eller brun färg, hvarefter kedjan knytes ihop med glitter eller kulört tråd. (Jämför art. Julgransprydnader.)"


~

Kombinerade stjärnkedjor

"Kombinerade stjärnkedjor att pryda julgranen med förfärdigas af sammanklistradt papper, med de färgade sidorna utåt, hvilket vikes 3 gånger. Såsom af första kedjan å planschen synes, äro stjärnorna och sammanknutna med mång- eller enfärgad tråd c, hvaremot hvarannan länk, såsom utvisar, utgöres af kulörta pappersremsor, hopfogade på sätt i artikeln "Kedjor" beskrifves.
Stjärnor af det andra slaget (e) åter äro sammanhållna genom klippta kedjor f. Till dessa tager man enkelt, sammanvikt papper enligt formen g, hvarvid bör iakttagas, att de små fästena vid båda ändar klippas först och sedan inskärningarna, i enlighet med fig. och å planschen till artikeln "Kedjor". I stjärnorna göres ett snitt enligt e, och fästena vikas och trädas igenom samt böjas därefter åter raka. (Jämför art. Julgransprydnader.)"


~

Kometer, kottar och medaljonger

"Figuren a visar oss en komet, som är sammansatt af två hvarandra fullkomligt lika delar, till hvilka beklädnadspapperet väljes i öfverensstämmelse med glittertråden. Innan man klistar ihop dessa, fästes på den ena delen en liten tofs af glittertråd, som föreställer kometens svans.
En grankotte b, smyckad med en krans af glittertråd, är en af granens bästa prydnader. För att få glittertråden fästad på ett klädsamt sätt, förfärdigas en liten hylsa af ett fyra gånger vikt papper (afbildn. c); detta fästes vid grankotten genom en fin ståltråd d, som ytterligare kan klädas med rönn- eller enbär.
Medaljongen e utföres på samma sätt som stjärnor af glittertråd, endast med den skillnad, att stjärnorna i midten göras större och klädas med tallkottar, ek- och bokollon, samt med fjäll af grankottar. Vill man sedan bronsera det hela, blir denna medaljong lika vacker som grankotten."


~

Små korgar

"Små korgar äro en mycket omtyckt och mycket bruklig julgransprydnad. Korgen förfärdigas på följande sätt. Ett stycke färgadt papper i form och storlek som fig. b vikes samman efter linien, så att fig. a uppstår, hvarefter denna klippes enligt mönstret och sedan åter bredes ut. Nu klistrar man de hela kanterna tillsamman, då man får fig. c. Ett handtag klippes af papper och fästes på korgens innersida, hvarefter den är färdig att hängas upp i granen."


~

Mosaikstjärnor

"Upprita först sorgfälligt efter mönstren a och b stjärnorna på kartongpapper eller på gamla brefkort samt skär sedan ut dem med knif. Största noggrannhet är härvid nödvändig, på det att strålarna må blifva regelbundna, ty i annat fall förlorar stjärnan sitt utseende. När detta är gjordt, klippas de små mosaikbladen av kulört papper och klistras omsorgsfullt på båda sidor af stjärnan. Äfven här är största noggrannhet af nöden för att få bladen att passa väl emot hvarandra.
Genom att vid valet af former och färger lämna sin fantasi fritt spelrum kan man af detta slags stjärnor erhålla en synnerligen vacker och omväxlande prydnad för julgranen."


~

Mångfaldig stjärna

"Först klipper man ut delen a å vidstående teckning och sedan två exemplar af delen b, allt af kartongpapper. Därefter limmas båda delarna b, en på hvardera sidan, med sina öfverskjutande smådelar fast vid a, dock först efter det delarna b blifvit hopklistrade på så sätt, att de bilda en topp. Sedan klädes hvarje enskildt fält af stjärnan med olika färgadt papper, så att det hela liknar mosaik."


~

Nätkorgar

"Nätkorgar att fylla med nötter, russin eller dylikt och hänga på julgranen kan man förfärdiga af stjärnor och nät i den form, fig. a visar. Själfva korgen framställes af ett tre gånger vikt papper, hvilket man sedan klipper efter mönster b. Af äfvenledes tredubbelt papper i andra färger förfärdigar man stjärnan c, på hvilken fästes ett litet handtag af glittertråd. När detta är gjordt, och man lagt "namnamet" i nätet, tädas de små fästena genom hålen i stjärnan och böjas så, att de sitta fast.
En annan stjärna, som kan användas för detta ändamål, visar fig. e, den är tillverkad af de båda delarna d och f, liksom föregående af tredeladt papper, med härvid är att märka, att endast fyra fästen komma till användning, då stjärnan endast har fyra hål. (Jfr. art. Julgransprydnader.)"


~

Stjärnkedjor

"Man sammanklistrar minst två kulörta papper med de färgade sidorna utåt. Till de runda stjärnorna i kedjan a vikes pappret 4 gånger, till spetsstjärnorna 3 gånger, hvarefter stjärnorna skäras ut med en skarp knif. I kedjan b äro båda slagen af stjärnor skurna ur 3 gånger vikt papper. Planschen visar några mönster, enligt hvilka man kan förfärdiga olika stjärnor; formen på dessa kan för öfrigt förändras i oändlighet, efter tycke och smak. Stjärnorna sammanknytas sedan med vanlig glittertråd. (Jfr art. julgransprydnader.)"


~

Julgranstopp

"Om man, såsom ofta händer, blir tvungen att skära af den naturliga toppen på julgranen kan man ersätta den med en liten enkel prydnad i den form fig. å vidstående sida visar.
Af kartongpapper, på yttersidan öfverklädt med guld- eller silfverpapper, klippes en bit efter fig. a och sedan fyra bitar efter fig. b, samt klistras samman, hvar och en af dessa till en spets för sig. När detta är gjordt, fästas delarna b fast vid a på rutorna c, så att man erhåller formen d. Allt efter önskan kan man göra denna topp med flere eller färre sidospetsar, men då måste man gifvetvis därefter förändra och beräkna hufvudformen a."


~

Källa för citerad text samt skannade bilder: 
"Oraklet eller fråga du, så svarar jag!",  från år 1899.


måndag 27 oktober 2014

Ofördragsamhet

Den obevekliga fru Precis ger svar på tal

"Läkare är fullt ut lika ofördragsamma som teologer. De har visserligen aldrig haft makt att bränna folk på bål för medicinska villomeningars skull, men de har sannerligen visat sig ha god lust därtill. Politiker är ofördragsamma. Filosofer är ofördragsamma, i synnerhet de som vill anses äga liberala åsikter. Målare och bildhuggare är ofördragsamma. Och husmödrar är ofördragsamma; de anfaller bittert och elakt varje avvikelse från den husliga ordning, vilken de anser vara den enda rätta."



Illustration av Jenny Nyström-Stoopendaal,
ur boken "Små räfvar och små tomtar" af Harriet Beecher Stowe


"Fru Precis sitter vid sitt husliga altare och utgjuter sig i klagovisor över försämringen i den moderna hushållningen - alldeles som doktor Hållfast beskärmar sig över avvikelsen från den gamla goda tron.

»Tala ej med mig om örngottsvar utan fällsöm», säger fru precis; »det är osmakligt och vårdslöst. Jag ville lika litet ha sådana örngottsvar i mitt hus som jag vill ha ohyra.»

»Men», vågar en ung husmoder invända, medveten om att hon hemma hos sig har örngottsvar utan fällsöm, »tror ni ändå ej, fru Precis, att vi gärna kunde överge några av dessa gamla traditioner? Är det verkligen så nödvändigt att ha allting så fullkomligt och precist - att sticka dubbla rader på varje ärmlinning, att fålla varje rynka? Det gör visserligen vacker söm; men om en kvinna, som har små barn och små inkomster, skulle sy allting på detta mönstergilla sätt, så skulle hon snart slita ut sig på att sy. Är det då ej bättre, att hon skaffar sig lite frisk luft och kroppsrörelse, och inte är så överdrivet noggrann i sin sömnad?»

»Tala icke med mig om frisk luft och kroppsrörelse!» utbrister fru Precis i avgörande ton. »Vad gjorde min mormor, tror ni? Jo, hon skötte om hela sitt hus, sydde både åt sig själv och barnen samt därtill morfars skjortor och mycket annat därjämte, men jag försäkrar er att hon hade tillräcklig kroppsrörelse i alla fall. Men fruntimren i våra dagar är ena eländiga, pjunkiga och vansläktade varelser.»

»Men, min bästa fru» genmäler åter den unga husmodern, »se bara på den stackars Lundström här mitt emot, hon med sitt avtärda utseende och sina åtta barn.»

»Dålig husmoder», svarar fru Precis med orubbligt lugn. »Om hon steg upp klockan fem på mornarna året om, så som jag gör, så skulle hon få tid nog till sina göromål och må mycket bättre än hon nu gör.»

»Men, kära fru Precis, fru Lundström är mycket klen till hälsan och rysligt nervös.»

»Nervös! Tala bara aldrig med mig därom! Varenda kvinna under solen är nervös nu för tiden. Hon kan naturligtvis inte stiga upp om mornarna därför att hon är nervös. Hon kan inte sy som hon borde därför att hon är nervös. Jag skulle också vara lika nervös som hon om jag klemade och pjunkade med mig såsom hon gör. Men jag stiger upp tidigt om mornarna, tager mig en timmes promenad i friska luften före frukosten och  kommer hem stark och kry. Jag syr allting åt mig själv och hoppar aldrig över något stygn; och jag smickrar mig med att min sömnad är sådan den bör vara. Jag syr alltid själv min mans och mina gossars skjortor, och jag skulle tro att de är sydda såsom skjortor bör sys - men icke desto mindre får jag gott om tid över att göra besök, gå och handla, sköta mitt hushåll och ta emot främmande. Det enda som fordras är ordning och bestämdhet.»

»Jag måste verkligen erkänna, fru Precis, att ni hinner med förunderligt mycket, men säg mig, blir ni ej rysligt trött ibland?»

»Nej, inte ofta, men det händer dock någon gång. Jag kommer till exempel ihåg att jag var alldeles förbi av trötthet en gång strax före jul i fjol, då jag på en enda dag bakade aderton pastejer och en mängd bröd, men jag gav inte tappt för det. Jag sa till min man att jag trodde det skulle göra mig gott att resa in till huvudstaden ett slag, och det gjorde vi också. Jag förmodar att fru Lundström i mitt ställe skulle ha inbillat sig att hon måste gå till sängs och klema med sig en hel månad.»

»Men, min bästa fru Precis, när en  husmor hålles vaken om nätterna av småbarnens skrik...»

»Det är fullkomligt onödigt, att småbarnen ska skrika; mina små skrek aldrig eftersom jag behandlade dem rätt från början. Jag skulle också kunnat få gå uppe om nätterna och bära på mina, alldeles som fru Lundström gör, men jag aktade mig vist. Jag brukade ta upp  dem vid tiotiden, ge dem mat och sköta väl om dem; och sen hade jag inte mer besvär av dem förrän nästa morgon. Jag har aldrig haft någon sömnlös natt för mina smås skull.»

»Inte ens en gång när de skulle få tänder?» frågade åter den unga husmodern.

»Nej bevars, jag visste råd även för det. Jag brukade själv öppna deras tandkött, och så var den svårigheten övervunnen. Allt beror på hur man förstår att sköta om sina åligganden. Jag vande också själv av dem allesammans - det är alldeles onödigt att fjäska med den saken.»

»Fru Precis, ni är verkligen en beundransvärd husmoder; men det skulle ej vara möjligt att behandla alla barn på samma sätt», återtog den första talarinnan.

»Det skall ni aldrig få mig att tro», förklarade fru Precis bestämt. »Det enda som behövs är att folk börjar i rätta änden. Jag måste väl känna till den saken, jag som själv haft åtta barn att sköta om och uppfostra.»

»Men särskilt ett av fru Lundströms barn är så svårt att det är besvärligare än alla era åtta tillsammans. Det skriker varenda natt så att alltid någon måste bära det; det tröttar ut alla sköterskor, och den stackars fru Lundström är jämt och ständigt sjuk för dess skull.»

»Men det behövde inte vara på det sättet», invände fru Precis. »Det är ingenting annat än brist på praktiskt förstånd och klok förtänksamhet. Om jag låtit mina barn bäras, så skulle jag också fått ett förfärligt liv; men jag började riktigt. Jag satte mig i sinnet att de skulle ligga stilla, och stilla låg de. Om de föll dem in att skrika så tände jag aldrig ljus eller lyfte dem ur bädden eller låtsades om dem på minsta vis; och så föll de i sömn igen efter en liten stund. Barn märker ganska snart om de kan skrika sin vilja igenom eller ej; finna de att de kunna det så blir det aldrig någon ände på deras skrik; i motsatt fall tiga de snart. Det är bara nycker som komma dem att skrika; och kunde jag inte tysta dem på annat sätt så gav jag dem ris, och det hjälpte förträffligt till att få dem att uppföra sig väl.»

»Men, snälla fru Precis, ni är en stark och frisk kvinna, och era barn var också starka och friska.»

»Nå, jag skulle just vilja veta, om inte också fru Lundströms barn är friskt? Jag är säker på att det är en storväxt unge, som frodas och blir fet lika fort som någonsin något annat barn. Det går ej att inbilla mig annat än att ungen är full av nycker och att modern klemar bort honom.»

Nu förhåller det sig så, att fru Precis i den trakt där hon bor är ansedd som en beundransvärd kvinna samt ett mönster för en husmoder. Hennes bröd blir aldrig ojämnt gräddat; hennes pälsvaror fördärvas aldrig av mal; hennes mattor blir aldrig urblekta; hennes sylter jäser aldrig; hennes tjänare försummar aldrig sitt arbete; hennes barn stoja eller skrika aldrig; de minsta håller aldrig någon vaken på nätterna; och aldrig har hennes man behövt säga: »Kära du, det fattas en knapp i min skjorta.» Flugor besvära aldrig hennes kök; myror eller råttor hemsöker aldrig hennes skafferi, och aldrig har en spindel fått tid att spinna sitt nät i någon vrå av hennes hus. Allt i hennes boning är ett mönster av renlighet och ordning - och det är hon, den aldrig sovande, alltid vaksamma, överallt närvarande, alltid outtröttliga fru Precis, som åstadkommer allt detta.

Utom det att hon håller allt i sitt hus i denna mönstergilla ordning, är fru Precis medlem i alla välgörenhetsföreningar samt förfärdigar alla slags handarbeten för välgörenhetsbasarer och allt vad hon gör är fullkomligt. Hon är med ett ord en ytterst duglig, ytterst hjälpsam och ytterst välgörande kvinna och samhället har stor anledning att glädjas över hennes tillvaro.

Men med all denna förträfflighet är fru Precis lika ofördragsam som Torquemada [ fotnot: "Tomas de Torquemada, spansk dominikanermunk på 1400-talet, beryktad såsom generalinkvisitor, i hvilken egenskap han utöfvade en mordisk verksamhet gent emot »kättare». Öfvers. anm. ] eller som ett lokomotiv. Hon går i sitt eget utstakade spår, rakt fram och oundvikligt; hennes omdömen och åsikter skära alla över en kam, och efter måttstocken av sitt eget exempel och sin egen outtömliga handlingskraft dömer hon alla andra - gammal som ung, sjuk och frisk, stark och svag. Hon varken kan eller vill fatta möjligheten av, att det kan finnas andra naturer än hennes egen, och att dessa naturer kan ha rättighet att leva och verka efter ett annat mönster än det hon funnit vara det enda rätta och tillbörliga.

Så god och nyttig hon än är så är hon dock lika fruktansvärd som en hel krigshär för sin stackars plågade, uttröttade och kämpande granne mitt emot, vilken förutom plågsam värk i huvud och rygg, sömnlösa, oroliga nätter och strävsamma, bekymmersfulla dagar, alltid och överallt plågas av medvetandet att fru Precis anser alla hennes svårigheter och bekymmer såsom följder endast och allenast av försumlighet och opraktiska anordningar samt att hon, bara hon riktigt ville, skulle kunna ha allting lika bra ställt för sig som fru Precis själv. Utrustad med ganska ringa självförtroende känner hon sig modfälld och förlamad av denna nedslående tanke. Är det då hennes fel att hennes lilla barn inte kan sova om nätterna? Är det verkligen hennes fel att hennes barn aldrig kunnat uppfostras efter dessa noggranna regler, med vilka fru Precis gjort underverk? Tanken på fru Precis står över henne som en fångvaktare; och bördan av denna fullkomliga kvinnas ogillande är tyngre än alla hennes övriga bördor.

Nu är saken den, att fru precis härstammar från en långlivad familj med präktig ryggmärg och mage, med »lemmar av ek och nerver av ståltråd.» Alla slags nervkrämpor och sjukdomar har varit fullkomligt okända i hennes familj sedan flera släktled tillbaka och hennes omdömen om den stackars lilla fru Lundström är ungefär lika kloka som dem man kan tänka sig att en stor och stark kockinkinahöna hyser om en liten honungsfågel. Högst nyttiga och präktiga djur är dessa kockinkinahönor; och  mycket vackra och på sitt sätt nyttiga är dessa honungsfåglar; men låt dem för all del ej bestämma varandras föda eller göra upp planer för varandras  hushållning! Har ej den enas natur lika mycket berättigande att finnas till som den andras, måhända?"



Källa: "Små Räfvar och Små Tomtar" av Harriet Beecher Stowe. Från år 1897.(OBS! Har tagit mig friheten att skriva om gammalstavning och ändrat en del kommatering, för att göra texten mer lättläst och förståelig i nutid)


fredag 24 oktober 2014

Gamla tiders julkortsänglar


Julkort med odelad adressida


Ej daterad julhälsning. Odelad adressida


Postgånget den 24/12 1904


Skrivet, ej postgånget. Odelad adressida


Julkortet poststämplades 1905 i Stockholm


Julkort poststämplat den 22/12 1909


A merry Christmas
in terra pax

Julkortet skickades från New Jersey till Munka-Ljungby 1911


måndag 20 oktober 2014

Lite kan betyda mycket

Brefkortet skickades 1904 från Stockholm till Göteborg.


"Om du har mycket, ge av din rikedom,
om du har lite, ge av ditt hjärta."

Arabiskt ordspråk



fredag 3 oktober 2014

Haveri, falleri, falleralla...

"Bilar fram på vägen ilar
några lägger sig och vilar"

(Ej postgånget vykort)


Under inledande sammanfattning rubrik; "Arbetssjukdomar 2013":

"Antalet anmälningar har ökat 2013 för fjärde året i rad, även i förhållande till hur många som arbetar. Antalet anmälningar bland arbetstagare och egenföretagare har ökat med nio procent jämfört med 2012. Ökningen är större bland kvinnor (11 procent) än bland män (7 procent). Anmälda arbetssjukdomar är vanligare bland kvinnor (6700) än bland män (4700). En tredjedel av den totala ökningen återfinns inom vård och omsorg, sociala tjänster. Hittills har det anmälts 2,4 arbetssjukdomar per 1000 förvärvsarbetande (relativ frekvens)." 
Sid. 10 Arbetsmiljöverket/Arbetsskador 2013

~

Under inledande sammanfattning rubrik; "Arbetssjukdomar - ålder, bransch och orsaker":

[...]"Organisatoriska eller sociala faktorer är den näst vanligaste orsaken till arbetssjukdom och ligger bakom vart fjärde anmälan. Bland kvinnor ligger dessa faktorer bakom drygt en tredjedel av anmälningarna."[...] 
Sid. 12 Arbetsmiljöverket/Arbetsskador 2013

~

Läs hela rapporten från Arbetsmiljöverket: Arbetsmiljöstatistik Rapport 2014:1



torsdag 2 oktober 2014

Olof von Dalins lag för hälsa och ro

Brefkort (beskuret i nederkant) poststämplat 1904:
"Lilla Kristina gratuleras Hjärtligt".


"Äta litet, dricka vatten,
roligt sällskap, sömn om natten,
käckt arbeta, lägligt bo,
stillhet någon stund på dagen
- det är lagen för min hälsa och min ro."

Olof von Dalin
(1708-1763)

~

Vem var Olof von Dalin?


Författaren och historikern som var utgivare för den "moralisk-satiriska" tidskriften Then Swänska Argus (första numret kom ut i december 1732). Förebild lär framförallt ha varit den engelska tidskriften The Spectator. Det nya bestod i att man i Argus på svenska kunde läsa om vanligt folk som talade om vanliga problem och därtill med ett vardagligt språkbruk, den politiska satiren i sagoform var också nytt.

~

Sagor gillar vi ju här på bloggen. Boktips: Hans Dahlman (en gång i tiden - slutade år 2000 - känd som nyhetsuppläsaren Lelle Printer i radions satirgrupp "På håret") undersökte vad som skulle hända med de klassiska sagorna om man tillsatte; fyra matskedar jämställdhet, två mått privat initiativ, en skopa marknadskraft och generöst sen kryddade anrättningen med "åtskilliga nypor standardhyckleri och trendtänkande". Resultatet blev: "En saftig bit av vår tid i sagans skrattspegel!". Detta var år 1998 och det handlar om boken: "Politiskt korrekta och andra moderna sagor". Den är fortfarande, trots 16 år på nacken, riktigt underhållande - kanske kan du hitta den på ditt bibliotek. Själv köpte jag mitt exemplar under BRIS kampanj; "Barn är oslagbara", där en del av intäkterna för boken gick just till BRIS, såklart! Tar mig friheten att citera lite ur denna förträffliga lilla bok, som säkert fortfarande kan få de flesta av oss att dra på smilbanden:


Putte i Blåbärsskogen


I skogen gick Putte med korgar två,
han tänkte han skulle dem fulla få
av blåbär och lingon så rara.
Han gick och han gick en faslig tid,
förnyelseytan var så vid
- men var kunde bären vara?

Han sökte och sökte, men oj och ack:
Vart lingon var plockat av nå'n polack!
Till slut tog han rast på en stubbe.
Han tänkte att skogen är inte sig lik,
men sylt kan jag köpa i närmsta butik
- då stod där med ens en gubbe!

"Se så, lilla Putte! Var inte putt!
Naturen blir aldrig helt bankrutt,
blott skuldsatt med oss i borgen.
'Den häftar i skuld är inte fri!'
- ja, det ligger mycket sanning i,
så kom och ta med dig korgen!"

"Vem fan är du, gubbe? skrek Putte gällt.
"Sån där pedofiltyp eventuellt!?"
"Bevare mig!" gubben hörs svara.
"Jag faktiskt ombud för Greenpeace här,
som tydliggör världens naturs misär
och kämpar för arter i fara!"

"En stortandad snabbmus, en mellanblå örn,
en lösval, en korvmås, en bredkäftad björn
- de har alla rätten till livet!
Vi måste försvara den äkta miljö,
som krävs för att inte nåt djur ska dö
- det dö'rädda perspektivet!"

"Var vitryggad hackspett bör få sin chans
att sitta och häcka i all sin glans
och skyddas bör leoparden!
Varendaste art bör få känna sig trygg!"
sa gubben och döda' en handfull mygg,
"Och urskog ska vi ha kvar, den!

"Jag vet", sa gubben, "var blåbären finns
om jag bara kommer ihåg och minns
hur stigarna vindla och vända.
Kom med, lilla Putte, och ta min hand
så leder jag dig till ett Blåbärsland,
som ligger vid vägens ända!"

Och gubben var gammal, men tanken var ny
han ingav vår Putte förtroende, ty
hans tal hade tidsperspektivet.
Så gick de iväg, men kom aldrig fram
ty Greenpeace-ombud - det är synd och skam
- kan också gå vilse i livet.

~

Vilket för oss till nästa tanke. Greenpeace har då rakt inte gått vilse i livet med sina försök att skydda Arktis (skriv under!) eller att, bl.a. genom sammanställning av en bok (boken; "Sveriges sämsta idé"), försöka stoppa Statliga Vattenfalls planer på att öppna fem nya brunkolgruvor i Tyskland, som beräknas släppa ut 1,2 ton koldioxid. Gör något för att bromsa klimatförändringarna, vilka utan tvekan kommer att öka farten genom dessa kolgruvor (skriv på!).

~

Tack för ordet!

~


onsdag 1 oktober 2014

Julkort med vers



"Förrän året gått till ända,
Rundt kring byggden reds till fest,
Öfver land och haf sig tända
Juleljus för helig gäst.
Drifvan i sin skrud den rena
Endast ökar ljusets flod.
Fröjdens då! Må vi oss ena
Uti tack till Herren god!
Ljus och lif tillsammans höra,
Liksom mörker hör till död.

Jubel kan ej julen störa. -
Ut ur sorg och ve och nöd
Lifvets herre ledning bjöd."


Brefkort med julhälsning sänd 1904.



"Se uppåt med barnsliga blickar
och tro som i barndomens dag,
och julfröjd dig himmelen skickar,
och lifvet får nya behag,
och hör hur på vindarna gunga
de sånger, du känner så väl!
De toner, som klockorna sjunga,
de komma med frid till din själ."

Julkortet är daterat 1913


Julkortet poststämplades i Edsbro 1914.

"God jul till hemmen i Sveriges land,
De fria hemmen på snöklädd strand,
Bland fjäll, i skogar och dalar!
God jul och frid, som hugsvalar!"


Ej postgånget julkort.

"Hejsan, god' vänner, nu är det jul -
Julklapp få alla, vacker som ful;
Men glad skall man vara och vänlig och snäll -
Ingen får sura på julaftonskväll!"



"Guld ej skapar lifvets lycka -
Ofta rikedom lär trycka.
Det är hjärtats ödmjukhet
Julens Herre vill beskära -
Utan den kan ingen lära
Lyckans stora hemlighet."

Ej postgånget brefkort.



Ej daterat eller postgånget julkort.


"Samfält vi sjunga
Gamla och unga
Om Julen, som kommer till koja och slott
Med gåvor och glädje i rikligt mått."

Julkort signerat Sigrid Nyqvist Tunell. Ej postgånget.


Skrivet men ej postgånget julkort.


"När julgranen sprider sitt strålande ljus
Och glädjen står högt i ditt gästfria hus,
Så tänk på din vän som så långt från dig är,
Men hjärtliga hälsningar sänder dig här!"


tisdag 30 september 2014

Julkort med vers (från Amerika och Kanada 1909-1929)



"Long may we Live,
Long may we Love,
And long may we
be Happy."

Julkortet sändes 1909 från Brooklyn, N.Y. Sta.


"Nought but sunny
Hours be thine."

"With Sincere
Good Wishes
for Christmas
and the New Year"

Julhälsningen skickades 1910 från Chicago till "Nya stråhattsfabriken" i Sverige.

"Best Christmas Wishes"
"The Season´s Joy
Sincere and Gay,
Reign in your heart,
On Christmas Day."

Julhälsningen skickades 1914 från Emma i Chicago till Anna Svensson i Sverige.


"Best Wishes for Christmas"
"Times change -
it is so easy to forget -
Let this assure you
I remember yet."

Julkortet skickades 1914 från Winnipeg (Kanada) till Finland:

"Kjära Syster,
Jag får skriva en några ord till dig.
Jag kan ej senda något till dig för det här kriget, för det går inte fram mer.
Jag skall sända sedan. Du får hava en god jul och ett gott nytt år,
din broder."


"A dear old thought dressed up anew
A message of Christmas from me to you."

Julkortet skickades 1915 från Moline, Illinois, till Sverige.


"That your fondest hopes come true,
Is my Christmas thought for you."

Julkortet skickades 1915 från Chicago.


"A Christmas Wish", poststämplad 1917, N.Y.

"While the snow is softly falling
And my thoughts are far away,
There is just one thing I wish, dear, ~
To be near you Christmas Day."


"Best Christmas Wishes
An old friend, in a friendly way,
Sends friendly greetings
On a friendly day."

Det "vänliga julkortet" skickades 1917 från Chicago.






"En god jul och ett godt nytt år" önskar avsändaren av detta jul- och nyårskort, sin syster i Sverige.
Kortet är poststämplat i Idaho 1920.



"THE HAPPY CHRISTMAS COMES ONCE MORE!
I´m glad my blessed Savior
Was once a child like me
To show how pure and holy
His little ones should be."

Julkortet skickades 1921 från Chicago till Sverige.

"This little girl
with her hair a-curl
Has traveled a long, long way
She comes with a kiss
and a big, big wish
For your
happiness
Christmas Day"

Julhälsningen skickades från Chicago 1922.


"From here to there´s an
awful ways,
Measured by miles and
nights and days,
Yet Christmas always
brings you near...
The season´s best to you
my dear."

Julkortet poststämplades i Minnesota 1923:
"Kare allesammen en gladelig jul" ...



"I'm asking Santa Claus to take,
Extra greetings for my sake,
And this he says he´ll do;
So loaded down with Christmas Cheer
He's going straight to you."

Julkortet skickades 1923 från Chicago till Sverige.


"God Bless You at Christmas"

"Once again we bless the Season
With its themes old and sublime,
Once again we bless good friendship
At the merry Christmas time!"

(Julhälsning från 1928)


""Wait a bit" till
I get my wish to you
för a jolly Christmas"


"I think of the candle upon the tree
that burns on Christmas night
And I think of the Barberry candle, too,
that on New Year´s Eve we light
And I pray that your Christmas and New Year´s
both may be fifty times as bright."



AddThis